tillbaka

 

Namn i hemlandet: Balinese.
Ursprungs- och hemland: USA.
Storlek: Medelstor. Hanarna väger ca 3,5-6 kg och honorna ca 3-5 kg.

Hårlag
Semilånghårig päls som är längst kring halsen, bakpå benen, på magen och pä svansen. På rygg och sidorna är den tämligen kort och åtliggande och i ansiktet och på benens nedre del ännu något kortare.
Underull saknas. Pälsen skall till strukturen vara fin glatt och silkig.

Färger
Förutom i helvitt, vilket motsvarar den korthåriga rasen foreign white, förekommer balines i samma tjugo färgvarianter som siames
Kroppen skall hos samtliga dessa varianter vara jämnt och ljust beige, som får övergå i blekt brun resp. blågrå nyans på ryggen och länden hos varianter med olika
svartbruna resp. blå maskfärger. Maskfärgen skall täcka ansiktet från nedre delen av pannan t.o.m.
hakan samt öronen, benen, tassarna och svansen. De solidfärgade varianterna är brun-, blå-, choklad-, lila- röd-, creme-, brunsköldpadds-, bläsköldpadds-, chokladsköldpadds- och lilasköldpaddsmaskat. De tecknade varianterna är bruntabby-, blåtabby-, chokladtabby-, lilatabby-, rödtabby-, cremetabby-, brunsköldpaddstabby-, blåsköldpaddstabby-, chokladsköldpadd
tabby- och lilasköldpaddstabbymaskat. Samtliga balineser skall ha intensivt och lysande blå ögon.

Särskilda kännetecken
Balines skall göra intryck av såväl elegans som smidig styrka. Kroppen skall vara mycket långsträckt, tubformig och slank med god muskulatur. Halsen skall vara lång och smal och skuldrorna och höfterna jämnbreda. Benen skall vara långa och slanka och tassarna små och ovala. Svansen skall vara mycket lång med smal svansrot, men den pisklika formen döljs av den långa behåringen.
Huvudet skall vara medelstort och proportionerligt till kroppen. Sett framifrån tecknar det en triangulär
kil, vars spets utgörs av hakan och vars sidor i raka linjer vidgas till öronspetsarna utan någon inbuktning ovanför morrhårskuddarna. Mellan öronen tecknar hjässans kontur en välvd linje, den s.k. domen. I profil visar ansiktet lätt konvex böjning. Näsan skall vara lång och i profil rak från ögonbrynen till nosspetsen utan någon inbuktning. Framifrån skall nosen vara smal och hakan väl synlig. I profil skall hakspetsen vara i linje med nosspetsen. Ögonen skall vara medelstora och lätt snedställda så att de harmonierar med ansiktskilens linjer samt mandelformiga, som ögonen på en japansk no-mask. Öronen är mycket stora, breda vid basen och spetsiga, och deras ytterkonturer utgör en fortsättning på ansiktskilens linjer. Till sin natur är balines livlig och observant läraktig.
Den har välutvecklat luktsinne och har lätt att lära sig apportera och att gå i koppel. Den dyrkar sin ägare och har stort behov av att denna sysselsätter sig med och fostrar den, men den har också behov av en eller ett par rasfränder. Liksom siames utvecklas den tidigt. 

Ursprung och historia
Balines är helt enkelt en långhårig siames, och den har inget med ön Bali att göra. Sitt rasnamn fick den dels för att namnet rimmar på siames, dels för att den långa, svajiga pälsen på svansen och bakbenen ansågs påminna om balinesiska dansares rörelser. Balines uppstod genom att vissa siameslinjer råkade bära på det recessiva anlaget för långhårighet. När två sådana bärare parar sig kan en järdedel av avkomman bli långhårig. Man vet att det i den tidiga siamesaveln utföll enstaka långhåriga katter, varför anlaget kan ha legat dolt i många generationer. Men det kan också ha kommit in bakvägen, genom de parningar mellan sia mes och perser som gjordes sent på 1940- och tidigt på
1950-talet för att skapa colourpointperser. Det var i varje fall vid den tiden som fler och fler långhåriga ungar visade sig i siameskullarna. I stället för att gallra bort sådana katter ur aveln beslöt sig vissa amerikanska uppfödare för att para dem sinsemellan, varpå all avkomma blev långhårig. Eftersom man länge enbart parade balines med balines och man hade utgått från siameslinjer med äldre, rundare och sattare typ kom balines under flera decennier att få ett mindre elegant utseende än siames.

Rasen godkändes först 1970 av CFA, och då endast i färgvarianterna brun-, blå-, choklad- och lilamaskat.
Röd-, creme-, olika sköldpadds- och tabbymaskat går däremot i USA allmänt under benämningen Javanese dvs. samma rasnamn som FIFe har valt att applicera på långhåriga orientaler.
Under 1970-talet exporterades en del balineser till Europa, däribland Storbritannien, varifrån den till
Sverige första importerade katten kom hösten 1981.
Balines godkändes av FIFe 1983, och 1992 registrerades 66 balineser inom SVERAK.